Album om Linsell-Ransjö förr - fiske

Om fiskets förfall 1898
       

 

Utdrag ur protokoll fört i e.o.kommunalstämma med Linsells sockenmän den 5:e November 1898.

§ 2.

Med anledning af Kon. Befh:s allmänna kungörelse nr 156 1998 föreslog sig stämman att afgifva de yttranden och förslag rörande ifrågasatt upphjälpande af fisket inom länet, som genom sagda kungörelse infordrats.

Härvid skärskådades först orsakerna till fiskets förfall. Att fisket i ett flertal vatten i synnerhet under de senaste årtiondena märkbart försämrats är allmänt erfarit och erkänt. Vid tiden för den begynnande timmerrörelsen och därmed följande reglering af flottleder samt virkesflottningar inom denna provins, eller omkring 1850, var fisket icke obetydande.

Hvarje hade då en eller annan tunna saltad fisk för vintern, men nu har man, med undantag af några yrkesfiskare, som åt fisket ett föga lönande arbete, icke ett kilo.

Hvad Ljusnan, det förnämsta vattendraget i denna del af provinsen angår, så äro nu flera fisksorter , som i mannaminne förfunnits i betydlig mängd, nästan utdödda; så abborre, mört, gädda och öring och andra såsom sik och harr aftaga år från år. Icke den i någon mån ökade befolkningen eller förbättrade redskap och nya fångstmetoder kunna hafva större orsak härtill; utan hufvudorsaken till fiskenäringens försämring måste antagas vara timrets flottning i vattendragen och älfvarnes upprensning. Att så är förhållandet synes framgå däraf att

1. just efter den tiden timmerrörelsen begynte fiskets försämring märkbart fortskridit

2. denna försämring förmärkts framför allt i sådana vatten, där reglering och flottning ägt rum

3. man vid skilda tillfällen kunnat iakttaga, hurusom fisk, i synnerhet abborre, mört och sik, i stora stim medföljt timret, för att äta de insekter och larver, som gärna fästa sig vid detsamma när det någon tid legat i vattnet, och tydligen ej mer återkommit

4. på orter längre nedefter älfven, hvarest t.ex sik förr ej varit vanlig, sådan börjat förekomma mer talrikt sedan flottning begynte

5. timret vid vårfloden på de grundare ställena i älfbotten där harren på våren, om hösten öringen och siken lägger sin rom, upprifver bottnen och ödelägger ynglet liksom rensningen, bortsprängandet af större stenar nu betager fisken dess trefnad. Hvad gädd- och abborreynglet beträffar orsakar mångenstädes dammvattnet att sådant yngel förgås, enär det inkommer i gölar som vid vattnets afrinnande hastigt uttorka

6. fisk dödas och bortskrämmes genom det särskilt i senare år uppkomna bruket att i mindre åar och älfvar vid vårflottningen bortspränga isen med dynamit. Ett ex på huru förödande flottning och issprängning är för fisket anför man från Valmån, en biå till Råndån. Där var ett rikt fiske (af harr och öring) innan ån blef flottled, men nu jämförelsevis ringa. Men på de mellantider då flottning ej ägt rum har det blifvit bättre.

Ljustringen, som här och hvar ännu pågår, och tid- eller lekfisket (af sik på hösten vid Ortholmen och harr på ett och annat ställe om våren) torde också i någon mån bidragit till fiskets aftagande.

Till grund för de förslag till fiskets upphjälpande, som af stämman gjordes, lades ”Stadgan för fiskets bedrifande inom provinsen Jämtland” af den 28 maj 1872.

Mom 1. af denna stadga ansågs äfven här böra tillämpas.

I afseende på samma paragrafs

Mom 2 föreslogs att not ej må till fiske användas från 1:a oktober till 1:a juni på det att såväl öring, röding och siken som harren må vara fredade under de tider de äro samlade till lek. Nät må därför ej häller användas till fiske på lekplatserna under dessa tider. Fångst af abborre och mört under lektiden ansågs däremot ej behöfva förbjudas, enär dessa fisksorter dels äro mindre utsatta för utrotning, dels icke äro af så stort värde som föregående.

Mom 3. Ljusterfiske må under hvarje årstid vara förbjudet.

Allt öringsfiske under lektiden vare förbjudet således äfven det här i orten ännu något brukade fångstsättet med slödor, ett slags tenor, hvilka utsättes i åar och bäckar för den från lekplatserna återvändande öringen, som vid denna tid är nästan värdelös.

§ 4. Då för fångst af agnfisken enl. denna tillåtna noten ansågs lätt kunna leda till missbruk, i det att med densamma massor af småfisk icke sällan drages till land för att omkomma, och den lätteligen kan ersättas af andra redskap såsom håf , agnnät eller s.k. säcknot, borde den icke tillåtas.

§7. Tillsynen af den blifvande fiskestadgan ansågs böra vara kronobetjäningens sak därsom densamma kunde åläggas nämnda betjäning.

§ 8. I afseende på denna hade stämman ingen anmärkning att göra. Men alldenstund det icke kunde anses tillfyllestjörande att endast skydda den fiskestam som redan förefunnes genom för fisket föreslagna ordningsregler utan man också måste söka öka fisktillgången genom odling på artificiell väg, borde jämte den förut befintliga minst ännu en fiskodlingsanstalt upprättas i provinsen, genom hvilka icke blott yngel af redan förekommande värdefullare fisksorter borde utplanteras i tjänliga vatten utan också försök göras med nya sorters införande till ex. Af id och braxen.

Medel till fiskodlingsanstalternas upprättande och underhåll ansåg stämman kunna åtminstone till någon del vinnas genom anslag från de flottningsföreningar och trävarubolag, som äro i orterna intresserade och hvilkas rörelse, enligt hvad anfört blifvit, otvivelaktigt i hög grad bidragit till fiskenäringens förfall.

 

Protokollet justeras af hemmansägarne Per Sjöström och Jon Olofsson.

Uppläset i Linsells kyrka söndagen den 13 november 1898 af C.L.

 

Protokollet från Erik J. Bergström 2015.